Dunfanaghy
|
|
|
|
Längst upp i nordvästra hörnet av Irland, i Donegalområdet ligger den lilla semesterorten Dunfanaghy, med drygt 300 fast boende. En idyll vid Sheephavens Bay, hukandes bakom Horn Heads skyddande udde, i stark kontrast av höga berg, Atlantens blågröna vatten, enastående sanddyner och stränder. Det engelska ordet ”remote”, i betydelsen fjärran, avsides är ett ofta använt ord när denna del av Irland beskrivs. Förvånansvärt orört och oexploaterat, besöks Dunfanaghy av ryttare, golfare, fågelskådare och människor som uppskattar lugnet och naturen. Badliv kommer sällan i första hand, trots de kilometerlånga, rena och vita stränderna. För kallt, säger ortsbefolkningen. Klicka på bilderna för förstoringar De vidsträckta stränderna, breda som långa och ännu bredare när tidvattnet är ute, är nog det man först slås av som besökare. Att stillsamt vandra omkring och förnöjsamt peta bland snäckor är lycka för en stressad själ. En känsla som också besättningen på det amerikanska bombflygplan, som under andra världskriget, var tvunget att nödlanda på Killyhoey Beach, lär ha uppskattat. Bränslet i planet räckte med nöd och näppe in över Atlanten. Här vid Killyhoey Beach ligger också Dunfanaghys golfbana, på gångavstånd från de två hotellen. En 18-hålsbana, som sträcker sig bort mot grannorten Port na Blagh, gaeliska för ”där regnbågen möter havet”. Banan är designad av Harry Vardon, sexfaldig vinnare av British Open. Golf har gamla traditioner här, den lokale markägaren Stewart av Horn Head, som också var en av St Andrews grundare, anla en liten 5-håls bana i sanddynerna för att underhålla sina gäster. Något längre bort finns Rosapennas 18-håls golfbana, ursprungligen designad 1893 av Tom Morris vid St Andrew och 1906 av bl.a. Harry Vardon. Även denna golfbana har en magnifik utsikt över havet och bergen. Vid mitt besök i lågsäsongs-maj, red jag runt på dagliga långritter arrangerade av Dunfanaghy Stables, ledda av en mycket professionell guide och på några av de många väluppfostrade och säkra ponnierna och hästarna som erbjuds. Ett äventyr som jag med stor längtan vill göra om. Hela sommaren anordnas turer för ryttare i alla åldrar ute på stränderna. Det går utmärkt att även bli ledd omkring om man är fullständig grön. För mer avancerade ryttare ordnas ridturer i varierande terräng och svårighetsgrad. Tramore Beach, eller som jag döpte om den till ”Speedy Beach” är sträckan (2 km) där hästarna vet att de får kapplöpa och jag lovar att det går undan! Hit tar Helen och John McDaid, som äger stallet, självfallet bara ryttare som har erfarenhet av ridning i full galopp. På alla övriga ställen går det städat tillväga. Turer utgår från stallet alla dagar och bor gör man antingen på ortens två hotell eller väljer B&B. Helen är ridinstruktör och John är tredje generationens hovslagare och bägge har enorm erfarenhet av hästar och att matcha rätt ryttare med rätt häst. John tog sig tiden att köra runt mig i bil och visa sträckningen av den nya långritten som planeras, förhoppningsvis med start denna sommar. Under den nya turen kommer man att under en veckas tid tillryggalägga längre etapper och uppleva Donegals mångsidiga natur. Övernattningarna sker på små hotell och B&B längs vägen. Bagaget transporteras parallellt med bil. I början av 1800-talet var Dunfanaghy en blomstrande fiskehamn. Under sensomrarna återkom varje år en stor skottsk fiskeflotta. Under en stormig höstkväll 1818 förolyckades runt hundra båtars besättningar. När ovädret blåste upp skar de lokala fiskarna av sina nät och skyndande hem. Skottarna försökte få med sina nät däremot, men klarade aldrig av att komma igenom sandbanken, med undantag av en enda båt. Året därpå besökte skottska sörjande orten och en gammal kvinna som förlorat flera barn och barnbarn, förbannade havet, sandreven och fisken,
”a
curse be on you, o sea! Under år efteråt, fanns inte en fisk att fånga i vattnen, och fiskeindustrin försvann för gott. Idag är det främst turistnäringen som ger inkomster. Två mindre trestjärninga hotell, åtskilliga B&B, ett antal resturanger, pubar och café och några butiker ryms på den halvkilometer långa huvudgatan. Det bekvämaste sättet att ta sig upp till Donegal är att hyra bil i Dublin. Annars går mycket fräscha turistbussar från Dublins centrum två gånger dagligen. Resan tar ca 4-5 timmar. Horn Head, den höga platån med dramatiska klippor och branta stup, som skyddar Dunfanaghy från Atlanten, går att köra runt alternativt att vandra (13 km). Här finns härliga panoramavyer över Atlanten och vid god sikt är Skottland synlig. Det här är platsen att beundra solnedgången på, och som en lokal poet skrev,
”I
saw you in the summer, I närheten av Horns Head finns de enorma sanddynerna vid Tramore Beach, som lär vara bland Europas, till ytan största sammanhängande dyner. Här trivs räv och kaniner. Runt om i Donegal finns många intressanta utflyktsmål. Några att nämna är Ards Forest Park med kloster och det strategisk placerade Doe Castle, byggt sannolikt 1425 av Nachtan O´Donell, som härskade över Donegal vid denna tid. Glenveagh Castle & National Park, är ett vidsträckt område av sjöar, berg och myrar med vandringsleder. Slottet som egentligen är en lantegendom, byggt i mitten av 1800-talet är väl värt en guidad tur. Förundras över smått excentriska ägare och märklig inredning. Vackra trädgårdsodlingar och café finns att njuta av. Hur avslutar man då en lyckad dag i Dunfanaghy? Jo självklart med en pint Guinness och i livligt samspråk med de nyfikna, vänliga och slående harmoniska irländarna. Denna del av världen tar man snabbt till sitt hjärta och återvänder till. Ett äldre par jag träffade hade kommit tillbaka i 45 år! |
|
